måndag 14 februari 2011

Clas rapporterar från Holland


Klockan tickar...

Bilden ovan togs under årets första träningspass på tempocykeln. Jag har varit ganska dålig på att träna tempo föregående säsonger, men i år är planen att förbättra relationen med min tempocykel genom att helt enkelt spendera mer tid med den!


Jag kan inte förstå hur de två senaste veckor kan ha passerat så fort. En anledning till att det gått fort är att jag trivs riktigt bra i den internationella atmosfären här nere bland alla studenter. Man får se till att nyttja tiden här nere väl, för jag har en känsla av att dessa fyra månader kommer att avverkas i samma tempo.

Efter den senaste tidens kyla och snöoväder hemma i Sverige så antar jag att ingen vill veta att vi har haft flera dagar med temperaturer uppåt tio grader. Av denna anledning så jag kommer jag att hålla mig ifrån att berätta om alla sköna träningsturer som avverkats de senaste dagarna! Veckan som gått har dock också bjudit på fyra raka dagar med väldigt starka vindar. Jag har inte upplevt något liknande hemma, så det var en ny upplevelse att köra 65 km/h solo, sittandes på platten under en träningstur. Att man fick kriga för att hålla 25 km/h i motvinden gjorde dock att det tog lång tid att ta sig hem...
Kantvinden var dock det största bekymret då det är extremt krävande att hålla cykeln upprätt och intill vägkanten. En annan nackdel för egen del är också att Schiphol Airport byter landningsbana när vindarna är starka. Inflygningstutten går då precis över området som jag bor i...

Planen var att köra första gemensamma träningen med laget förra lördagen, men jag hade inte tagit med i beräkningen att jag skulle ha extremt svårt för att hitta till mötesplatsen som låg på andra sidan staden. Jag hittade till slut platsen, men då var de andra cyklisterna redan ute och körde kantvind. Jag hittade däremot till söndagens träningstävling eftersom en av lagets cyklister, Pascal var snäll nog att möta upp mig på vägen dit.

Att jag inte har kört någon form av tävling sedan september i kombination med att jag hade två förkylda veckor bakom mig gjorde mig en smula nervös inför starten av söndagens träningstävling. Loppet skulle gå på en väldigt fin bana avsedd för just cykeltävlingar och –träningar. Breda kurvor och en doserad sväng gjorde att man kunde hålla ett högt tempo under hela varvet. Mina ben svarade väldigt dåligt under början av ”loppet”. Jag var med och attackerad, men när väl rätt grupp på fem starka cyklister gick iväg så hade jag inte tillräckligt med kräm i benen för att täppa luckan själv i kantvinden. Benen blev bättre allt eftersom tiden gick, men jag fick nöja mig med att jobba hårt i huvudklungan för att få ut så bra träning som möjligt av ”loppet”. Efter en timme och fyra varv så fick jag nöja mig med en sjätteplats, men glädjande nog så blev det en seger för ARC Ulysses genom Pascal.

Efter en hel del letande så lyckades jag hitta en bra vägkarta som täcker mer än bara centrala Amsterdam. Den i kombination med Google maps i mobilen gör att jag äntligen har börjat hitta lite bättre på träningsvägarna, så bra att jag kan ta mig ut från staden utan att passera mer än två trafikljus. Denna helg så kommer jag i alla fall att hitta till mötesplatsen och se till att ikläda mig långa, vita strumpor. Det är tydligen en oskriven regel under Team Amsterdams träningar. Alternativt så kan jag gömma mina korta, vita strumpor under ett par skoöverdrag...

Holländare sägs vara de bästa icke-engelskspråkiga folket i världen (vi svenskar ska tydligen ligga på andra plats på listan), trots detta blir jag ofta förvånad över hur flytande engelska många holländare, gamla som unga talar. Lika överraskad blir jag när jag träffar på holländare som inte talar ett ord engelska, vilket har hänt vid ett flertal tillfällen i bland annat mataffären, på bensinmackar, i bageriet och senast när en hantverkare skulle fixa mitt badrum. Spridningen i kunnighet i det engelska språket tycks var mycket större än i Sverige, men vi är ju världsledande i ”genomsnittlighet”!

Inga kommentarer: